som svarta pärlor...

...ligger pionfröna på bordet och väntar på att komma i jorden

det gäller att så dem innan de går i vila

för annars kanske det dröjer åratal innan de tittar opp

ja, det är ju inte helt säkert minsann att de gror varken första eller andra året

trots att fröet kommer under jord direkt när det är skördat

men ni vet väl vad ordspråket säger;

'den som väntar på nått gott

väntar aldrig för länge'!

Jag hade tur och fick ett frö av Paeonia obovata av en kvinna

av en annan fick jag frön till vad hon trodde var P Vietchii

men de bladen såg inte ut som om det enbart var vietchii som var förälder...

utan bladen påminde om P Mlokosewitchii...

kanske en korsning?!

spännande, man vet aldrig vad det blir

det är nog det som gör frösådderier så kul!

 Det syns klart och tydligt vilka frön som är befruktade...

svarta ska de va´, de röda är visserligen läckra men inte något att så...

 Så, nu är det bara att utrusta sig med tålamod...

Fröna är placerad i krukor med såjord,

nu får de stå ute och vila

vinterns kyla ska verka så kanske det ger resultat till våren

eller våren därpå, eller nästa...

ja, den som lever får se!

Ha det gott!

Kram Ullis