Hej alla raringar!
Jag har ett erkännande: jag är en elak fru!
Jag vet mycket väl att man inte borde göra så som jag gör, trots att det framkallar lidande
för dem man älskar
och visst är det extra hemskt att jag inte lär mig:
jag är en återfallsförbrytare!
Varje jul köper jag hyacineter trots att min man är allergisk;
han brukar börja med några ordentliga nysningar
sedan övergår det till rejäl rinnsnuva...
å varje år undrar han vad felet är...
och jag säger: ingen aning!?!
(och så får jag i smyg skynda mig att slänga ut hyacinterna)
ibland har jag hunnit se de första små blommorna längst ner på knoppen slå ut
och sprida sin speciella underbara (läs: allergiframkallande) doft
å, varje jul tänker jag att: i år går det nog bättre...
lite elak fru min man har, eller hur?!?
men jag ger inte upp, läkemedelsföretagen ska ju oxå leva, å snart så tror och hoppas jag att de
hittat på något litet runt vitt piller med skåra i mitten som hjälper allergiska människor att överleva julen med doftande hyacinter utan att nysa ihjäl sig eller behöva dricka vätskeersättning pga för riklig snorproduktion!
Hur lyder ordspråket; det sista som överger människan är hoppet!
Så länge det finns liv så finns det hopp!
Titta vilken fin bok jag fått av min pluggkompis P
hon hittade den på en loppis och tänkte direkt på mig...
den är från 1903 och kostade då 3 kronor i inköp
och vilken guldgruva
massvis med intressant läsning!
Tack P!
Nähä, nu måste jag nog ägna mig åt lite studier; håller på med artikelsökningar till vår uppsats som vi ska roa oss med så här över julhelgerna...
D-Uppsats....
inte kul!
Men nödvändigt för att bli godkänd operationssjuksköterska med magisterexamen i omvårdnad!
Och det är ju det jag vill....( fast vid de mörkaste och mest motgångiga dagarna undrar jag om det verkligen är så...) men jag är en faighter- än har jag inte gett upp!
Tjingeling på er alla!
Kram Ullis
